brideoffrankenstein

när jag va liten så va jag den tysta, feta, mobbade tjejen.. ingen ville ha något med mej att göra.. dom sa att jag va konstig, ful, värdelös..fast de va några tjejer som sa att om jag köper märkeskläder så kan jag få sitta vid samma bord som dom i skolan..men jag är uppväxt med min far, som inte har en aning om vad ens tjej kläder kostar så kan ni ju tänka er hur mycket nytt de låg i min garderob... nästa alla kläder jag hade när jag va yngre va liksom kläder som min stora syster hade växt ur.. så jag fick fortsätta vara en ful jävla fettklump .. kändes som jag inte hade någon mening med min existens..
sen när jag blev lite "äldre" å började 7;an på ny skola å grejer så hade jag lyckats gå ner över 20kg å de va ingen som visste vem jag va. slapp höra massa elaka saker osv. men ist för att blir "normal" blev jag rädd att de skulle börja om igen så jag började baxa allt jag såg.. jag var timmar inne i affärer för att hitta kläder å smink som dom inte hade larmat. självklart åkte jag ju dit några gånger men de hindrade ju inte mej.. men de som bekymrade mej mest va nog ; "hur ska jag göra pappa stolt över mej?".. kändes som jag hade svikit honom gång på gång.. men egentligen ville jag bara passa in..

de som e så ballt är att jag har frera hundra dagliga läsare på min blogg idag å för några år sedan va jag inte ens någon..